Hur jag flydde ekorrhjulet
Jag har alltid haft stora tankar och drömmar om livet. Egentligen har jag inte vetat exakt vad det handlat om. Kanske har det enbart varit en naiv tanke om att få vara fri, att känna sig fri. För några år sedan befann jag mig i ett tillstånd som enbart upprepade sig dag för dag, och jag ville fly det. För att ha ett ord på det så kallade jag det ekorrhjulet. Likt en ekorre i en bur som springer i ett hjul levde jag livet likadant varje dag. Jag hade fastnat i en loop som jag inte visste hur jag skulle ta mig ur.
Några år innan hade jag köpt en stuga i skogen med en bit mark. En sommar föll det sig så att jag satt hemma mitt i sommaren med ett avgångsvederlag från min tidigare arbetsgivare och hade ingen aning om hur jag ville leva framöver. Jag minns hur jag satt och funderade över hur jag ville att mitt liv skulle se ut, framförallt hur jag skulle försörja mig. Långt innan detta hade jag kommit in i tankar om att om man lever med små utgifter så ökar chansen till ett friare liv.
Plötsligt när jag sitter där i soffan hemma i min lägenhet slår det mig att jag faktiskt kan flytta till min stuga i Hälsingland. Den kostar knappt något att ha och det är minimala behov av skötsel. Där skulle jag kunna börja om och ta reda på vad jag verkligen vill ha ut av livet.
Efter att ha låtit denna tanke sjunka in en stund så bestämmer jag mig för att göra det som jag tänkt mig. Jag har en summa pengar från min tidigare arbetsgivare som jag klarar mig på ett tag. Jag tänker mig att jag kan starta upp någon enkel verksamhet som jag kan dra in lite pengar på. Så småningom skulle jag kunna ta ett jobb på något gruppboende i trakten, något jag tidigare fantiserat om.
Det går några veckor och jag märker att min tanke som varit abstrakt nu tagit form och börjar bli till planer. Jag bestämmer mig för att säga upp lägenheten och att jag flyttar ut ur lägenheten den 1 Juni året därpå och provar mina vingar på ett helt nytt ställe.
Tidigare samma år har jag fått något av en uppenbarelse. Något jag kunnat ana att det var sant hade nu blivit en sanning hos mig och denna sanning ville jag utforska vidare. Det jag hade kommit fram till var att den bild vi har av oss själva enbart är en bild och inget annat. Det är ett antal egenskaper vi gjort till sanningar och sagt att vi ”är” de här egenskaperna. Jag förstod nu att detta ”jag” inte var ett sant jag och att det måste finnas något bakom detta falska ”jag”
En stor anledning till att jag ville byta miljö var att ge mig tillfälle till begrundan och eftertanke; att lära känna mitt riktiga jag. Lägenheten jag hade kostade en hel del per månad och stugan nästan ingenting, i jämförelse. Jag räknade på en budget och såg att ved skulle komma att bli den stora utgiften förutom maten.
1 Juni 2017 gick flyttlasset från Södertälje till stugan i Hälsingland. Jag passade på att rensa en hel del saker som kändes onödiga att ta med sig. Stugan jag skulle bo i hade ingen fast el så jag skulle bli tvingad att värme huset med ved. Vatten fanns i brunnen på gården och dasset var ett gammalt torrdass i en gammal lada.
Enda kontakten jag hade med min nya hemort var mannen jag köpt stugan av. Jag minns att han undrade hur jag skulle klara av mörkret och tystnaden när hösten kom. Jag minns att jag inte hade något svar på det, förmodligen för att jag inte tänkt på det. Hade jag tänkt på att saker som skulle kunna komma att uppstå, och sett de som problem, hade jag kanske inte tagit beslutet att flytta till stugan i skogen.
Väl på plats så började jag snart lära känna en del ortsbor och i efterhand har jag förstått att ingen trodde att jag skulle bli kvar så länge. I 6 år bodde jag i stugan i Hälsingland. Jag startade ett enkelt företag som innebar att jag gjorde lite allt möjligt för de som bodde i trakten, ett slags ”allserviceföretag” Omständigheter och drömmar gjorde att jag sökte vikariejobb på ett gruppboende som låg väldigt nära där jag bodde. Där trivdes jag utmärkt och blev kort tid efter jag börjat där erbjuden en fast tjänst som jag tackade ja till.
Det blev väldigt mycket som jag hade tänkt mig att flytta till stugan. Bland annat ville jag lära känna mig själv bättre vilket jag fick tillfälle till.
Jag klarade mig ganska länge på pengarna från avgångsvederlaget, vilket gjorde att jag fick tid för att titta in i mig själv och se vad som var sant och inte.
Det jag gav mig under de här åren i Hälsingland var utrymme för nya perspektiv. I Södertälje med kontorsjobbet i Stockholm gick livet snabbt och jag hittade inte möjligheter till att få det lugn som behövs när vi vill börja titta in i oss själva för att utröna vad vi egentligen är. Kanske den största gåvan man kan ge sig som vuxen; tid och utrymmet att ta reda på vem man är så man kan leva det liv man önskar.
Önskar dig, det du önskar dig.
//Niclas
(Bilden är lånad från internet)
Skrivet
den 2016/04/11